antonavall

Har nu bytt bloggportal till Wordpress (att blogg.se inte fungerade på Safari medan Wordpress till och med hade en skitproffsig iPad-app blev droppen), så från och med nu hittar ni mig på antonavall.wordpress.com istället!

Den som följer svensk media kan få intrycket att Socialdemokraterna är ett parti i totalt upplösningstillstånd som inte ens själva vet vad de tycker eller varför. Detta beror tyvärr inte endast på att svensk media älskar att hata socialdemokraterna utan många socialdemokrater slänger ved på brasan genom att påpeka allt man någonsin gjort fel och påkalla total förnyelse. Vår egen partiledare inledde starkt med att, efter att ha lett partiet till det sämsta valet någonsin, säga att "vi hade fel, vi måste ta efter borgarna mer och förövrigt så måste alla avgå". Ett äkta pepp-talk med andra ord. I kaoset som följer gräver "höger" och "vänster"-falangerna skyttegravar. För världens mest framgångsrika parti har två raka valförluster utlöst ett svårt trauma, men samtidigt måste vi komma ihåg just det. Vi är världens mest framgångsrika parti. Ska vi verkligen börja skaka och kippa efter andan så fort borgerligheten med nöd, näppe och desperation lyckas vinna mer än ett enda val?

 

Det vi upplever är en kris, visst. Att borgerligheten faktiskt lyckats klänga sig kvar vid makten i mer än fyra år beror på att vi för flera år sedan slutade lägga tillräcklig kraft på opinionsbildning och på att tydligt lägga upp och sätta framtidens agenda. Medan vi förr dominerade debatten och det politiska samtalet har vi de senaste åren närmast låtit bli att ens försöka och mer eller mindre helt låtit borgarna och deras tankesmedjor med totalt vettlösa Timbro i täten formulera samhällets problem och dess lösningar. När man sedan förlorat val har man svarat med att antingen rätta sig efter borgarnas samhällsbeskrivning (vad har man egentligen för val?) eller nostalgiskt titta tillbaka på framgångsrikare tider med dess gudar och helgon (kan ju vara värt att påpeka att även Palme förlorade två raka val). Varken Palme eller borgerligheten har dock svaret på framtidens frågor. Vill man vara den dominerande politiska kraften måste man självklart börja med att sätta agendan för framtiden. Det har inte socialdemokratin gjort på länge.

 

Att folk i allmänheten delar våra värderingar vet vi. Att såväl samhälle som folk både fungerar och mår som bäst när man håller ihop, alla får möjlighet att utvecklas och ingen lämnas bakom, det vet vi också - det finns det vetenskapliga bevis för. Det finns ingen anledning för socialdemokratin att utstråla dåligt självförtroende, vilket den gjorde redan innan borgarna började vinna. Nu gäller det att verkligen börja formulera visionerna för hur ett samhälle som det ovan beskrivna i så hög grad som möjligt ska kunna förverkligas och sedan inte vara rädda för att säga vad vi vill utan verkligen nå ut med det till folk. Satsa mer på forskning, lägg betydligt mer kraft och pengar på tankesmedjor och opinionsbildning. För att vinna val måste man äga debatten, annars spelar det liten roll vem som egentligen har bäst politik.

 

Kanske var de senaste årens motgångar nödvändiga för att verkligen sparka igång maskineriet igen. Som Obamas förre Chief of staff, Rahm Emanuell, sa; "Slösa aldrig bort en riktig kris!".

Så är vi alltså än en gång på jakt efter en ny partiledare. Sahlins avgång kom lite som en chock även om den var ganska väntad. Vissa tycker att det är en skam att "partiledaren ska behöva avgå", andra anser att det var ett måste. Jag ligger nog någonstans mitt emellan.

Aldrig tidigare har en partiledare behövt avgå under sådana omständigheter. Mitt under kris och utan självklara ersättare. Många tycker därför att det är förhastat och en kapitualtion för media. Personligen anser jag dock att det var nödvändigt. Sahlin har inte lett partiet som önskat. Det är lätt att vara efterklok, men såhär i efterhand så kan man se att vissa beslut varit avgörande för misslyckandet i valet.

1. Rådslagen.

Även efter förra valet ansåg man att en förnyelse var nödvändig. Lösningen blev rådslag. Diskussionsgrupper runt om i landet som skulle ligga till grund för en ny politik. Låter ju bra, men resultatet blev att vi under drygt tre år inte hade en riktig oppositionspolitik, den var ju under utveckling. Lösningen blev att istället hejvilt påpeka allt som borgarna gör fel. Detta är ju en hel del, men i slutändan blev vi bestraffade för bristen på ett eget alternativ. Vi framstod bara som gnälliga medan regeringen prisades för sin hantering av finanskrisen.

2. Det rödgröna samarbetet.

Ja, detta ämne berörde jag ju i förra inlägget så här kanske jag inte behöver skriva något mer. Kort och gott hämmade det än mer vår förmåga att föra en effektiv oppositionspolitik. Dessutom skötes skapandet av samarbetet, med all kalabalik kring vänstern, klantigt.

3. Bristen på alternativ krispolitik.

Om det var något som mer än något annat låg till grund för högerns "valseger" så var det finanskrisen. Detta är dock helt otroligt paradoxalt. För det första var det nyliberal finanspolitik av den typen som borgarna förespråkar som låg till grund för krisen. För det andra hade ju faktiskt inte borgarna någon egentlig krispolitik alls. Det enda de gjorde var att se till att vi inte fick underskott, man har inte aktivt satsat för att få landet ur krisen och bekämpa arbetslösheten (faktum är att man innan krisen slösade bort de 80 miljarder kr vi socialdemokrater sparat ihop för att använda i händelse av en kris på skattesänkningar, thats some ansvarsfull ekonomisk politik people!). Självklart skulle vi ha presenterat en alternativ krisplan. En pedagogisk mediavänlig presentation över hur vi vill bekämpa krisen. Istället fick Reinfeldt och Borg mer eller mindre oemotsagda leverera sitt recept.

4. Bristen på en sammanhängande berättelse.

Det var nog många som ansåg vårt budskap i valrörelsen för spretigt. För de som inte är sosse-nördar kan framtidsvisionen ha verkat oklar. I kontrast mot moderaternas förtroende i ekonomifrågor framstod vi med våra vackra vallöften lite som slösare. Vi lyckades inte förmedla helhetsbilden. Samtidigt framstod vi till stor del som en sämre version av alliansen. De skapar en koalition, vi skapar en koalition. De lägger fokus på arbete, vi börjar säga arbete i varje mening. Istället anser jag att vi borde lagt fokus på de mer ideologiska frågorna. Den ökande barnfattigdomen, behovet av en rättvis välfärd osv. Vi märkte hur opinionen gick upp när vi i slutet började prata mer ideologi.

Jag har stort förtroende för Sahlin som person och politiker, men tycker inte att hon skött allt speciellt klockrent. Jag tror att det behövs ett skifte i hela ledningen för att få den nystart vi behöver. Nya perspektiv och tankar, nya ansikten utåt osv.

Sahlin hade blivit en bra statsminister, när inte det nu gick behövs ett skifte. Få gånger tidigare har framtiden varit så spännande. Vad kommer ut ur förnyelsen? Det är nu vi ska skapa en socialdemokrati för 2000-talet.

Vad vi såg igår tror jag var det första steget på Socialdemokraternas väg tillbaka till positionen som landets dominerande politiska parti. Det rödgröna samarbetet tog slut, och därmed är sossarna tillbaka i den fria roll som är partiets naturliga.

I slutet av 2008 ledde oppositionen opinionsmätningarna med över 20 procentenheter. Då tillkännagavs det rödgröna samarbetet. Hjärnan bakom "Nya Moderaterna", f.d. partisekreteraren Per Schlingman, jublade då och sa på en gång att "Nu kommer vi vinna valet!". Han förklarade det med att nu kommer Socialdemokraterna förlora sin dominerande position som den politiska solen runt vilken allting kretsar. Det kunde ju vid tidpunkten, med sisådär 20-25 procentenheters underläge i opinionen, framstå som aningen övermodigt, men nu två år senare har vi facit. Högern "vann" valet och Socialdemokraterna föll till 30,6%, det sämsta resultatet någonsin.

Nu vill jag inte på långa vägar påstå att allt detta kan skyllas på det rödgröna samarbetet, men det är en del av förklaringen. Socialdemokratin är av sin natur en självständig rörelse som inte är gjord för att tyglas av i förväg uppgjorda samarbeten och agendor. Vi ska vara den rörelse som sätter den politiska agendan och efter det söker kompromiser både till höger och vänster för att få igenom den. Det är så vi historiskt sett har fått igenom vår politik och byggt en av de mest välmående staterna i världshistorien. När vi i och med det rödgröna samarbetet cementerades in i ett hörn försvann denna möjlighet. Det som hände då var att vi gjorde alternativet, "Alliansen", klarare och tydligare än någonsin - exakt vad de är ute efter. Vi amputerade helt på egen hand vår roll som politikens mittpunkt, högern behövde bara se på och likt Schlingman jubla.

Nu är Socialdemokraterna tillbaka i sin rätta roll och med en högerallians som mer och mer kommer svikta till följd av vikande siffror för småpartierna samt påfrestningar inom samarbetet till följd av att man inte har stöd av en majoritet i riksdagen och därför inte kan styra själv utan hela tiden måste öppna upp för samarbete med andra partier kan vi sakta men säkert börja luckra upp blockpolitiken. Samtidigt kan vi nu föra en betydligt effektivare oppositionspolitik och arbetet med att förnya partiet kommer gå mycket lättare. Nu gör vi som vi för fyra år sedan sa att vi skulle - kommer igen!

"Naturligtvis var ansatsen att säga att vi väl kan vara 'multikulti' och bo grannar och ha det trevligt tillsammans, men det konceptet har misslyckats, det har misslyckats fullständigt."

Nu ska nu få tre alternativ, vem har sagt detta?
1. Adolf Hitler
X. Lord Sauron av Mordor
2. Tysklands förbundskansler Angelina Merkel

Nä det var, tro det eller ej, varken Hitler eller Sauron som stod för detta uttalande, utan Tysklands ledare Angelina Merkel så sent som förra veckan. Lägg märke till att hon inte påstår att det bara är den förda integrationspolitiken som varit ineffektiv, utan hon förlöjligar själva antagandet att människor från olika kulturer kan leva sida vid sida. Högerextremismen breder idag ut sig så snabbt att det är rent otäckt. Ett sådant här uttalande borde generera chockvågor över hela västvärlden, men reaktionerna har i princip uteblivit. Samtidigt förföljer och fördriver franska staten tusentals människor utifrån deras etnicitet och helylle-Sverige röstar in rasister i parlamentet.

Men mekanismerna är ändå så enkla och tydliga. Efter en stor kris som lämnat stora befolkningsskaror arbetslösa, i utanförskap eller på mindre ekonomiska marginaler så breder direkt syndabocksmentaliteten ut sig. Samtidigt regeras så gott som hela Europa av högerkrafter som istället för att bekämpa krisen och dess effekter skär ned på det vi äger gemensamt, ökar klyftor och sprider grupp mot grupp-mentalitet och individualism. I en tid när regeringarna, inte minst i vårt eget land, skyller samhällets svagheter och problem på samhällets svaga grupper samtidigt som en stor ekonomisk kris härjar är det inte konstigt att främlingsfientlighet breder ut sig.

Det var länge sedan Europa var i så stort behov av en stark socialdemokrati.

Två av moderaternas nya toppnamn efter valet. Enjoy.

Anna Kinberg Batra, Moderaternas nya gruppledare i riksdagen.

Ulf Kristersson, ny socialförsäkringsminister (utförsäkringsminister).

Jag har alltid varit otroligt stolt över att bo i Sverige. Dels för att vi här har byggt det kanske mest jämnlika, frihetliga och öppna samhälle som någonsin funnits på vår jord. Sverige har länge haft ett rykte om sig som ett jämnlikt paradis där alla har det bra och får chansen till ett bra liv. Detta tack vare den välfärdsstat socialdemokratin byggt upp sedan 50-talet som byggt på principen "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" och garanterat alla utbildning i världsklass, sjukvård i världsklass, som gett människor bra boende, bra pensioner, som byggt ett samhälle med låg kriminalitet och en högutbildad befolkning. Som gett alla människor chansen till ett bra liv utan tanke på plånbokens tjockhet.

Dels för att Sverige alltid framstått som ett toleransens fäste, där vi håller rasister och populister på behörigt avstånds från makten. Resultatet från det här valet sätter allt det på spel. Den världsunika välfärdsstaten som gjort Sverige framgångsrikt i många år vecklas nu ned av högern i en otäck takt och då det tar betydligt längre tid att bygga upp ett samhälle än att rasera det kommer det ta lång tid att åtgärda det högern nu ställer till med. Samtidigt har vi nu för första gången ett fullskaligt rasistparti i parlamentet. Det Sverige jag alltid varit så stolt över riskerar nu att försvinna.

Men nu gäller det att se framåt. Efter det här valet lär arbetarrörelsen vakna upp på riktigt. Medan vi efter förra valförlusten nog hade lite av mentaliteten att "tja, vi låter väl högern styra en stund då, vi tar ändå tillbaka makten i nästa val" så inser vi nu att det här är allvar. Som en polare sa, de kommer inte få genomföra en enda attack på facket eller välfärdssystemet vi byggt upp utan en fight.

Samtidigt får arbetarrörelsen inte drabbas av radikaliseringsvindar. Sånna kommer alltid som ett brev på posten efter stora motgångar. När man börjar gripas av panik och radikaliseras har man dock förlorat. Vi har redan den bästa politiken, så där behöver inget ändras. Vad som dock måste ändras är retoriken och sättet vi för fram den på. De senaste två mandatperioderna har högern i alldeles för hög utsträckning fått styra debatten och formulera problemen medan vi mest dansat efter. Nu måste vi våga börja säga vad vi verkligen tänker och försöka styra debatten. Vi ska inte vara rädda för det eftersom vi av erfarenhet vet att svenskarna stöder socialdemokratins mål och principer (det faktum att högerns framgångsrecept varit att klä ut sig till sossar bevisar väl detta). Vi måste bli tydligare med de ideologiska skillnaderna mellan oss och högern, och inte likt jag tycker vi gjort för mycket i denna valrörelse, fokusera för mycket på sakfrågor, för det är när vi pratar ideologi som vi vinner över högern.

Nu behövs i vilket fall SSU och arbetarrörelsen mer än någonsin, så nu laddar vi om!

Jag skriver mycket om Centerpartiet på den här bloggen, men det är för att deras oerhörda vilsenhet är bland det mest intressanta (och underhållande) i dagens politik. Har ni sett deras nya valreklam? "Catarina vill ha en god mat-politik", "Thomas tycker att det man ska sikta på tillväxt". Men grattis! Vi ska ha tillväxt alltså? Här är ett parti som vet vad de vill! Valreklam är ofta floskel-VM men det här är ju på en helt ny nivå. Kan de inte trycka upp en affisch med t.ex. "Catarina gillar sånt som är bra" också?

Men på något vis säger det här allt om Centern. Det är ett parti som förlorat sitt existensberättigande och håller på att förlora sin väljarbas men samtidigt råkar sitta på världens största partikassa (true story). Resultatet blir ett parti som blir mer och mer utflippat i sökandet efter sin nya identitet och samtidigt satsar enorma summor på reklam som inte säger nånting alls bara för att lyckas hänga sig kvar i riksdagen en mandatperiod till för att få mer tid att fortsätta sitt identitetsökande.

Och just det, jag tänkte försöka ta hand om bloggen igen.

Moderaterna har flyt i opinionen just nu, vilket är intressant med tanke på att man inte ens tror på sig själva. Under förra valrörelsen tog man namnet "Sveriges nya arbetarparti" och det socialdemokratiska begreppet "arbetslinjen". Nu går man till val på de socialdemokratiska slagorden "solidaritet" och "rättvisa". I stort försöker moderaterna så mycket som det går att framstå som sina meningsmotståndare, socialdemokraterna. Man använder så mycket sosseretorik (den som säger "välfärdens kärna" flest gånger får en godis!) som möjligt och man jämför sig gärna med kända socialdemokrater. Det har gått så långt att deras nya valaffisch är ett direkt plagiat på en klassisk socialdemokratisk valaffisch, endast partinamnet är utbytt. Allt detta trots att politiken är mer marknadsliberal än någonsin - att man framställer sig som sossar har inget med verkligheten att göra.

Tyder inte allt detta kamouflerande på att de är rädda att folket inte gillar deras politik egentligen? Vill vi verkligen ha en regering som inte ens själva tror att deras politik är vad folket vill ha?

Nu idag beslutades att fallet med Lundin Petroliums brott mot mänskligheten och krigsbrottbrott ska utredas av åklagare. Krav börjar resas mot att Carl Bildt, som var styrelseledamot i Lundin petrolium under den period då krigsbrotten och brotten mot mänskligheten ska ha begåtts, tar en time out. Eftersom vi, trots att vi har en justitieminister som inte helt verkar förstå det, faktiskt har en rättstat som innebär att alla ska ses som oskyldiga tills det att man bevisats skyldig, så är det i det här fallet dock orimligt att kräva en avgång. Men Sverige kan inte representeras av någon som kan ha varit del i brott av den här magnituden, därför måste Bildt åtminstonde ta ett avbrott från politiken.

Men visst, chansen finns att Bildt inte hade en aning om vad hans företag hade för sig i folkmordens Sudan, men även om så är fallet är Lundin Petrolium ett företag vars framgångar delvis bygger på affärsidén att borra efter olja där ingen annan vill, där andra tycker att det är lite för känsligt. I diktaturer, i Sudan under pågående folkmord tydligen osv. I det företaget tyckte Kalle B att det var en lysande idé att ta ett styrelseuppdrag. Vill vi verkligen ha en utrikesminister med det omdömet?

Senaste nytt från moderaterna:
1. Partiledaren påstår att ungomsarbetslösheten inte finns (for real).
2. Ordföranden för ungdomsförbundet jublar över Israels piratattack mot Ship to Gaza och kallar nämnda hjälpkonvoj för "terrorister och Israelutrotare", helt i strid med vad FN, EU och internationella lagar säger.
3. Det står idag klart att ett oljebolag där utrikesministern suttit i styrelsen gjort sig skyldig till krigsbrott och brott mot mänskligheten - under tiden som Kalle B var styrelseledamot.

Detta måste ju kvalificera som någon form bottennotering även för Moderaterna?

I övrigt rekommenderar jag denna läsning.

Omvärldens fördömanden har varit historiskt hårda efter Israels rättslösa pirataktion mot Ship to Gaza-konvojen som ledde till ett blodbad. Trots Israels skamlösa, patetiska och löjeväckande försök att försvara sina handlingar står det nu när hjälparbetarna själva börjar få komma till tals mer klart än någonsin att övervåldet var totalt proportionslöst. Enligt en tysk aktivist användes grovt våld även mot de som inte gjorde motstånd överhuvudtaget. Kolvslag, gummikulor och chockpistoler tycks ha använts mer eller mindre godtyckligt enligt den version han ger. Samma historia berättas av miljöpartisten Mehmet Kaplan. Den svenske storförfattaren Henning Mankell berättar att de israeliska soldaterna "sköt människor som sov" och tilläger att "Hur mycket än israelerna skriker att de har hittat vapen så är det nonsens.".

Detta är dock inte mer än den senaste i raden folkrättsbrott och övervåld mot civila som Israel gjort sig skyldig till. Bara sedan kapningen igår har en rad palestinier dödats. Att omvärlden reagerar så här starkt den här gången lär bero på att det inte "bara" är palestinier som drabbats den här gången, utan västerlänningar. Ska det behöva vara så? Vi pratar om landet som använder klusterbomber och vit fosfor mot tätbefolkade civila områden (för er som undrar är en klusterbomb en bomb som öppnar sig och blir till hundra småbomber som när de sprängs sänder ut en storm av små nålar som fastnar i såren och får dig att förblöda. Vit fosfor är en brandbomb som börjar brinna mer om man försöker släcka den med vatten). Vi pratar om landet som systematiskt förtrycker ett helt folk. Vi pratar om landet som sedan 1967 ockuperar ett annat land. Vi pratar om landet som bygger en mur som skär rätt genom en annan stats territorium och samhällen. Vi pratar om landet som efter att ha raserat ett av världens mest tätbefolkade områden belägrar det och gör det till ett utomhusfängelse. Ska jag fortsätta?
Ska det verkligen krävas att hjälpsändningar görs till måltavlor innan omvärlden reagerar?

Tyst diplomati i all sin ära. Nu krävs reella åtgärder. Bojkott av all israeliska export och sedan ytterliggare bojkott av område efter område vid varje nytt folkrättsbrott. Israel måste lära sig att de inte kan fortsätta att godtyckligt bryta mot folkrätten så fort det passar dem.

Israelisk militär bordade i natt den humanitära konvojen "Ship to Gaza" som var på väg till den av Israel belägrade, raserade och utsvultna Gazaremsan med förnödenheter. Enligt uppgift dödades uppemot 19 civila och 60 skadades. Det ska sägas att om - om - civila ombord på fartygen använde grovt offensivt våld mot soldaterna så är det inget jag stödjer och oerhört dumt och ett brott mot vad man kommit överens om skulle gälla - bara civil olydnad. Det finns dock absolut inget som kan berättiga det blodbad som skedde i natt. Israelisk militär har totalt utan någon som helst rätt stormat en hjälpkonvoj på kurs mot en av världens värsta katastrofområden med tiotals döda civila som följd.

Konvojen hade uttalat stöd av t.ex. EU:s president och många kända ansikten, b.la. författaren Henning Mankell och en miljöpartistisk riksdagsledamot, fanns ombord för att försvåra för Israel att ta till övervåld.

Jag följde Ship to Gaza via live-stream till kl.4 inatt innan israelisk militär störde sändningarna, och det stod klart att israelisik militär uppträdde väldigt hotfullt, men att de skulle borda båtarna med tungt beväpnade kommandosoldater trodde jag aldrig. Att nu se det på TV-bilder känns totalt surrealistiskt.

Sin tradition trogen har dock högern ryckt ut till Israels försvar. MUF:s ordförande Niklas Wykman skriver idag att det är "bra" att konvojen nu inte når fram och att den humanitära konvojen var "terrorister", såhär morgonen efter kapningen pch blodbadet. Det finns få saker som gör mig så förbannad och uppgiven som stora delar av högerns oreserverade försvar av Israel vad de än gör. Det finns nog ingen västerländsk demokrati som så lätt kommer undan med brott mot folkrätten.

Med en nyinrättad EU-utrikesminister och Obama i Vita Huset ska det bli intressant att se hur omvärlden reagerar den här gången. Kommer Israel verkligen undan den här gången också? Hur långt får Israel gå?

Det som krävs i debatten idag är en helhetsbild. För att ta ett exempel:
Människor röstar på t.ex. Centern för att de vill att det ska bli lättare att starta eget. Mindre skatter, mindre krångel.  Men samtidigt antar jag att man vill ha ett samhälle där alla också har en bra möjlighet att starta eget. Trygghet och stabilitet i den egna ekonomin, bra utbildning och trygghetsförsäkringar som ger dig en andra chans om du skulle misslyckas - ditt liv går inte åt helvete om din affärsidé inte funkar. Men du kan inte få både och tyvärr. Det funkar inte att ha låga skatter OCH ett samhälle som ger alla möjligheten att våga och lyckas.

Det här gäller hela samhället. Det finns fortfarande att väldigt starkt stöd för välfärdsstaten och jämnlikhet mellan människor. Men då funkar det inte med skattesänkningar på 120 miljarder kronor. Det gör inte det.

Välj.

Ibland är vinklingen i rapporteringen kring valet så absurd att man inte kan göra något annat än att skratta. Aftonbladet brukar oftast stå för de mest skamlösa vinklingarna, men jag tror DN tar priset den här gången. För ett tag sedan hade man rubriken "En vinnare enligt svenska folket" om Reinfeldt, efter en undersökning om vem folk tror vinner valet i höst. Reinfeldt kammade hem 37%. Det man glömmer att nämna är att Mona Sahlin fick 44%...

Länk

Det mest osmakliga i politiken idag måste vara den extrema privatiseringsivern. Ledexemplet här i Sverige måste ju vara sjukvården. I Storbritannien skulle ingen politiker våga drömma om att ge sig på den gemensamma offentliga sjukvården. Till och med Margareth Thatcher, en av nyliberalismens profeter och känd högerfundamentalist, sa att hon aldrig skulle ge sig på den gemensamma vården. I årets val gick hennes parti till val på mer pengar till den offentliga vården. I USA blir den privata sjukvården allt mer ifrågasatt och staten ska nu kraftigt reglera systemet.

Men vad gör högerregeringen här i Sverige? Jo, man lanserar ett system där man ger hälsocentralerna privat styrning. Det betyder att vården inte längre kommer i första hand, utan istället vinstintresset. Här i länet lär det bara finnas kvar hälsocentraler i Östersund och Åre om detta system genomförs. Människorna på glesbyggden har man inte längre råd med. Det vore ju ineffektivt!

Man har dessutom, trots att Reinfeldt en vecka innan valet 2006 tittade in i kameran och lovade att ingen sjukvård ska säljas ut, öppnat upp för privatisering av akutsjukvården och idag har vi därför vårt första privata barnsjukhus i Sverige, Martina. Här får de barn som fötts in i ett rikt hem chansen att få snabbare vård än andra barn. Allt under Alliansens "frihets"-paroll.

På andra håll kan vi se vad privatiseringar som högern genomförde sist man hade makten har lett till. SJ, förut "Statens Järnvägar" måste idag vara ett av Sveriges mest impopulära företag. Man dras ofta med förseningar och andra problem. Konkurrens och prispress gör att man måste vända på varje krona, och resultatet blir t.ex. att när det varit snöoväder så har man inte längre de extra resurser som krävs för att skotta spåren, och resultatet blir ett jävla trassel med förseningar och inställda tåg. Så var de inte förut. Då fick tågtrafiken kosta vad den behövde.
Nu vill man dessutom föra in ytterliggare marknadsmekanismer i tågtrafiken och ytterliggare konkurrensutsätta SJ. Med sådan prispress, tror ni att man då kommer orka bry sig om oss i Norrlands inland? Vi glesbyggdsbor är ju kanske inte den mest vinstbringande befolkningsgruppen direkt. Samma fara lurar om staten skulle sälja SAS, som högern ofta pratar om. Det kan ju faktiskt vara praktiskt att kunna ta sig in till Stockholm mer än en dag i veckan.

Sist privatiserade högern även elmarknaden. Förut var den statlig och dess enda intresse var att erbjuda bra service till ett vettigt pris. Nu har vi ett virrvarr av privata elbolag vars yttersta intresse är att maximera vinsten. Resultatet har blivit, precis som i så gott som alla andra marknader som privatiserats, sämre service till ett högre pris.

Nu har jag ändå inte hunnit skriva om friskolorna eller de mest extrema internationella exemplen på privatiseringsivern.

Är det bara, som högern vill framställa det, ett slöseri med pengar att låta saker och ting kosta vad de behöver? Är det bara en ren förlust att låta det gå regelbunden tåg och flygtrafik mellan Österund och Stockholm även om man kanske tillochmed går med förlust på det? Kan det inte på lite längre sikt faktiskt gynna landet att det är lätt att transportera sig? I jobbet, affärer osv.?
Är  det bara ett slöseri med pengar att ha hälsocentraler i glesbyggden som går med förlust? Gynnar det inte landet att ha en frisk och välmående befolkning och en levande landsbyggd?

Det är detta perspektiv högern inte har. De förstår inte att det finns värden och vinster bortom nästa kvartalsrapport.

Den nyliberala privatiseringsvågen måste få ett slut och framförallt måste den fördrivas från Sverige!

Blir ett kort inlägg. Tänkte bara konstatera att det är häftigt och väldigt imponerande att borgerliga ÖP för några dagar sedan totalt sågade en stor del av sin egen regerings politik med ett flera sidor långt reportage med budskapet att de höga sjukskrivningstalen inte beror på fusk utan på att folk faktiskt är... tja, sjuka. Om sitt eget block skriver man ungefär "En liten grupp opinionsbildare lyckades vrida hela debatten och framställa de sjuka som lata fuskare".

Det är en genomgående - både fascinerande och äcklig - trend i hela högerns politik. Istället för att bekämpa samhällsproblem bekämpar man samhällsproblemens offer. För att minska arbetslösheten bekämpar man de arbetslösa, för att minska sjukskrivningstalen bekämpar man de sjuka. Jävligt konstruktivt.

Bara att hoppas att ett block med verklighetsbaserad världssyn och politik vinner valet i höst.

Idag tänkte jag helt enkelt bjuda på lite klipp. Enjoy!

Först ut, amerikanska The Daily shows satir på högerns anti socialism-skräckpropaganda. "Do we really want to turn America into Sweden?". De sänder en reporter för att besöka vår nordliga lilla avkrok, helvetet på jorden. Måste ses!
Part 1
Part 2

Hipphipp levererar en vision om framtidens moderata samhälle.

Schyffert pratar om sin tid i MUF.

Galenskaparna bjuder på en liten rapp från borgarnas förra tid vid makten. Jävligt bra!

Magnus Betnér förklarar varför fildelningsdebatten är helt bisarr. Sjukt klockren! (För mina egna tankar kring denna fråga, läs här.)

Schyffert talar på Almedalen samt på kongressen.

Louis CK driver med banksystemet.

Samme Louis CK driver med de vitas maktstrukturer och maktmonopol.

Det var det bästa jag kom på just nu. Dela gärna med er av era egna favoriter!

Storbritanien har fått maktskifte. Vårt syskonparti Labour förlorade makten. Valförlust säger vissa, och det är det ju såklart. Men det känns nästan som en seger.

Att Labour skulle förlora fanns det i princip inga tvivel om. Men konservativa Tories misslyckades, mer eller mindre sensationellt, med att få egen majoritet och måste förlita sig på socialliberala Liberaldemokraterna för att kunna styra. Det är första gången på 35 år som inget parti får egen majoritet och när den situationen uppstår brukar det i princip alltid bli nyval efter senast ett par år.

Efter 13 års styre får nu Labour en andningspaus och en chans att byta ut sin impopulära ledning och förnya sig. När nästa val kommer, förhoppningsvis inom ett par år, är det Labour som kommer utstråla kraft och förnyelse. Tories stora möjlighet verkar sensationellt kunna gå om intet.

Dessutom lär liberaldemokraterna nu i form av vågmästare tvinga fram en folkomröstning om valsystemet så att Storbritanien får möjlighet att byta valsystem från det föråldrade och orättvisa majoritetsvalsystemet man har nu till ett proportionerligt valsystem som vi har i Sverige där varje parti får antal platser i parlamentet efter hur många procent man får i valet.

Det här är nog den mest positiva valförlusten jag varit med om.

Ett USA med fri sjukvård, fri utbildning, bra boende för alla, bra löner för alla, ett starkt socialt skyddsnät och en reglerad finansmarknad. Det låter som en socialdemokrats romantiska dagdröm eller hur? Ta då och titta in det här.

En av USAs mest legendariska presidenter någonsin, Franklin D Roosevelt - mannen som tog USA och världen genom andra världskriget och den internationella deprissionen - förordar i sitt sista State of the Union-tal, bara månader innan han dör, att amerikanska staten ska garantera medborgarna ekonomiska rättigheter. Han gick så långt att han kallade det "Den andra författningen".

I talet säger han ungefär "Författningen garanterar oss politiska rättigheter såsom yttrandefrihet, fri press och rättvisa rättegångar, men har misslyckats med att ge alla samma möjlighet att förverkliga sig själva.". Samma möjligheter för alla att förverkliga sig själva? Utbildning för alla, sjukvård för alla, starkt socialt skyddsnät, rätt till arbete och en bra lön? Det låter ju som om gubben skulle kunna skriva in sig i det Socialdemokratiska Arbetarepartiet first thing tomorrow. Vi pratar alltså om en av de mest respekterade amerikanska presidenterna någonsin.

Detta visar på allt som idag blivit fel med USA. Det här var precis före kalla kriget förde med sig socialism-skräcken och före kapitalismen upphöjdes till religion. Vad hade kunnat hända om USA hade tagit en någorlunda socialdemokratisk väg istället för att fördömma allt vad socialism är?

Att föreslå statligt skyddade ekonomiska rättigheter i USA idag vore detsamma som politiskt och socialt självmord. Du skulle kommuniststämplas och därmed bli orörbar. Därför kan det vara intressant för dagens amerikaner att betänka att en av de mest legendariska presidenterna någonsin i princip ville införa socialdemokratiska grundpelare.

Som jag skrev i inlägget "The american dream"; USA började så bra, men någonstans gick det fel. Ingenstans i konsitutionen står det att landet ska vara nyliberalt, snarare stöder den tanken på en välfärdsstat.