Tankar om dagens socialdemokrati
Problemet enligt mig är att man förlorat en del av sitt självförtroende, mycket beroende på den förskjutning av folknormerna jag skrev om i "Valet som kan avgöra de kommande decenierna" som skett de senaste 20 åren sedan nyliberalismens tillkomst. Man nöjer sig med att vara ett parti som alla andra och försöker därför vinna, eller köpa om man så vill, mittenväljarna med lösryckta vallöften och sakfrågor istället för visioner (hör bara på ordet "jobbkongressen" som man kallar den, det är ju så oinspirerat att man inte vet vad man ska ta sig till). Det kanske allvarligaste i problemet är att man i för hög grad låter borgarna beskriva verkligheten och styra debatten. Sedan försöker man anpassa sig efter resultatet. När borgarna öppnar upp för privat sjukvård svarar vi med att öppna upp för privat sjukvård med "stränga krav" (som ska hindra att det går att ta ut för mycket i vinst) när man istället skulle kunna fokusera på hur man kan förbättra den allmänna sjukvården och attrahera väljarna med det istället. När borgarna öppnar upp för betyg från sjätte klass gör vi det samma istället för att skapa ett trovärdigt vänsteralternativ. När borgarna lyckas få störst trovärdighet i arbetsfrågor tror vi att vi ska vinna tillbaka väljarna genom att trycka in ordet "jobb" i varje mening istället för att försöka återta initiativet i debatten. Detta för att ta några exempel. Istället för att helhjärtat försöka återta initiativet anpassar man sig allt för mycket till den nya verkligheten.
Detta är det största problemet med dagens Socialdemokrati, och det gör ont att se att man bara fortsätter på den inslagna vägen under kongressen. Det kan låta som om jag kritiserar partiet för mycket, men jag står fortfarande bakom dem till 100% och tycker att dess politik och visioner konkurrenslöst är de bästa för Sverige. En rörelse där ingen kritiserar är dock en död rörelse.
Vågar vi inte ta initiativet på allvar igen och prata mer visioner tror jag inte att vi åter kan bli den stora rörelse vi en gång var, utan får nöja oss med att vara ett parti i mängden - en verklighet allt för många redan verkat köpa.
Varför riskerar Åkesson allt?
Historien om deras förnyelseprocess gick jag igenom snabbt igår så den behöver jag kanske inte nämna mer nu, så då till saken. Jag förstår inte hur Åkesson resonerade när han gjorde gårdagens utspel, för jag tror inte att han är någon sepciellt moralisk människa som känner nått djupt kall att vara ärlig bara för att. Ända sedan SD påbörjat sin förnyelse har partiet vuxit. Sedan man 2005 övergav den öppna rasismen och bytte ut sin nazistlogga mot en söt blomma har det bara varit framgångar. Väljare som tidigare skrämts iväg av SD:s allt för extrema framtoning har börjat stödja dem sedan man tonat ned sin människosyn och börjat fokusera på saker som barnbidrag istället. I senaste opinionsundersökningen ligger partiet på 4,7% och är större än både KD och C, de borgerliga partierna vägrar ta avstånd från partiet och allt ser överhuvudtaget ut att gå skitbra för partiet.
Då helt plötsligt överger Åkesson den mjuka retoriken och publicerar en debattartikel med retorik som hämtat från 30-talets Tyskland där 14 av 21 påståenden visar sig vara rent felaktiga eller grovt överdrivna. Förutom att alla partiledare i riksdagen då tar avstånd från partiet så riskerar han alla framgångar partiet gjort sista fyra åren. Det är ju satsningen på att framstå som ett normalt parti som gett framgångarna, varför gör man då helt plötsligt allt för att tvätta bort den imagen?
Ingen kunde i alla fall vara gladare än mig för att de varit så dumma - hoppas jag. Det återstår ju faktiskt att se hur väljarna reagerar på detta utspel. Nu är det i vilket fall inte längre lika dolt vilka SD är, och det kommer bli betydligt lättare att bemöta potentiella SD-väljare som förut kunnat gömma sig bakom att SD på nått vis skulle ha förändrats.
Här är en länk till ett väldigt bra svar till Åkessons artikel i alla fall, http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5985064.ab
Aftonbladet förstör SD:s chanser?
För att ta allt från början. Så sent som 2005 var Sverigedemokraterna ett oerhört kontroversiellt parti som inte på något vis hymlade med sin människosyn. Man hade en nazistsymbol som partilogga för att ta ett exempel. Sedan hände något, Jimmie Åkesson, SDU:s dåvarande ordförande, och några till kuppade till sig makten i partiet och påbörjade sedan ett ansiktslyft av partiet. Nazistloggan åkte ut, ordet "ras" byttes ut mot "kultur" i retoriken (nu var invandrarnas ras inte längre problemet, utan deras kultur) och man tog ett järngrepp om partiet för att inget olämpligt skulle komma ut i media. Dessa figurer hade förstått att SD aldrig kommer få någon makt så länge man är öppet rasistisk och företräds av skinnskalar.
Denna taktik fungerade riktigt bra. Redan 2006 tog man sig in i tiotals kommuner och landsting, idag ligger man över 4% i de flesta opinionsundersökningar och partiet börjar allt mer accepteras i debatten. Medan alla de stora tidningar förut vägrat publicera SD:s annonser är det nu bara just Aftonbladet som fortfarande vägrar.
Då när allt ser ut att gå SD:s väg och en plats i alliansen inte alls verkar för långt bort, enligt mig, så rycker Aftonbladets Jan Helin in. Han publicerade i dagens Aftonbladet, med målet att vissa upp SD:s rätta ansikte och med risk att själv bli åtalad för hets mot folkgrupp, en debattartikel skriven av Jimmie Åkesson där denne går till hårt angrepp mot världens muslimer. Säger att de är det största hotet mot Sverige sedan andra världskriget och med allehanda lögner (hellögner den här gången och inte halvlögner) försöker visa på att araber är mindre civiliserade än "svenskar". Det hela fick en, på allvar, att fundera om det är Sverige 2009 eller Tyskland 1939. Retoriken och argumenten var iaf ungefär dessamma.
Personligen har jag aldrig tvekat om att SD fortfarande har sådana här åsikter, men jag trodde på fullaste allvar att man idag blivit för smart för att skylta med dem. Så är alltså som tur är inte fallet. Aftonbladet har visat SD:s riktiga ansikte och svaret har kommit snabbt. Nu idag har Reinfeldt och de övriga borgerliga partiledarna för första gången på riktigt allvar tagit avstånd från SD och sagt att man inte kan tänka sig att regera tillsammans med dem. Faran verkar vara över - för den här gången, vi får inte glömma att folk har kort minne och att rasism blir allt mer rumsrent i västvärlden.
Jan Helin förtjänar ett tack och Aftonbladet har stigit flera nivåer i respekt hos mig.
Integrationsidioti och populistiska halvlögner
Vi har problem med integrationen i Sverige idag, att säga nått annat vore att blunda för verkligheten och spela Sverigedemokrater och andra populister och fascister i händerna. Utomeuropeiska immigranter är i större utsträckning arbetslösa än andra och är inblandade i snäppet fler brott än andra. Genom att endast se det kan man sedan med halvlögner och hetsig och simpel retorik plocka enkla poänger, men problemen är såklart betydligt mer komplicerade än så.
Nästan alla problem som t.ex. SD grundar sina halvlögner på kokar ned till ett par grundläggande problem som SD inte nämner; kombinationen av det kommunala vetot som ger kommuner rätt att säga nej till att ta emot invandrare, och att de kommuner som tar emot invandrare får ekonomiska bonusar. Detta gör att rika borgerliga kommuner som skulle ha råd med en bra integration och inte behöver ekonomiska bonusar vägrar ta emot invandrare medan fattiga kommuner tar emot den stora merparten för de snabba pengarna. På så vis hamnar immigranter som flyttat hundratals mil, inte känner till kulturen och inte kan språket, i förorter som är isolerade från resten av samhället och där det endast bor människor i samma situation, i fattiga kommuner som redan har hög arbetslöshet och hög kriminalitet. På det kommer att de sedan pga sina utomeuropeiskt klingande namn har betydligt svårare att få jobb än andra.
Sätt vilken människa som helst i den situationen. Då spelar det inte stor roll hur fina betyg och hur stark drivkraft du än har. Ibland finns det ingen hejd på idiotin.
Att man sedan har mage att skälla på nämnda immigranter gör ju att man inte ens vet vad man ska säga.
Avskaffa det kommunala vetot, avskaffa den ekonomiska bonusen och ge varje nyanländ immigrant tio välmående kommuner att välja mellan.
Det här problemet har inget med kulturella krockar att göra.
Historien om ett grannland
Detta för mig trots allt in på ett väldigt oroande område. Sverigedemokraterna är i de flesta undersökningar minst lika stora som KD och dansar på riksdagsspärren. Det är alltså inte alls otroligt att SD blir vågmästare och detta verkar Reinfeldt mer eller mindre satsa på. Medan Socialdemokraterna redan från början lovat att aldrig regera med stöd av Sverigedemokraterna har alla de borgerliga partierna konsekvent vägrat göra något sådant uttalande. Om borgarna vinner nästa val är det alltså inte speciellt osannolikt att SD är ett av allianspartierna. Om de får en sådan möjlighet kan utvecklingen bli nästintill omöjlig att stoppa.
Danmark hade nästan exakt samma situation för lite mer än tio år sedan. Det populistiska och främlinglingsfientliga partiet Dansk folkeparti tog sig in i parlamentet och lyckades bli vågmästare. Sedan dess har det bara rullat på. Dansk folkeparti fick möjlighet att styra debatten, de övriga partierna justerade sin politik efter detta vilket skapade en spiral där både debatten och politiken blev mer och mer extrem och kom att centreras kring muslimerna och invandringen, till idag, när den nästan uteslutande på något vis berör den muslimska befolkning som endast står för 5% av landets totala befolkning. Nuförtiden kan man i vårt kära grannland öppet säga t.ex. att moskéer ska förbjudas utan att det ses som speciellt kontroversiellt och i tidningarna är det vanligt med främlinglingsfientliga annonser och budskap. Utomeuropeiska invandrare måste idag gå kurser och klara prov i "danskhet" för att bli medborgare. Det är en utveckling som inte borde vara möjlig det välmående Skandiavien år 2009. Vad kan hända när annorlunda mer och mer blir synonymt med farligt? När värmen sakta vrids upp, var kommer det sluta?
Det är dags för Reinfeldt att ta avstånd från Sverigedemokaterna nu på en gång innan det är för sent.
Fredspriset till Obama!
Det krig mot terrorismen som på allvar höll på att urholka tron på USA:s, den stat som styr världens, tro på demokrati har nu helt bytt riktning. Guantanamo ska stängas, tortyr har förbjudits, alla fångar har nu rätt till prövning i domstol, man samarbetar med den muslimska världen iställer för att hota och frysa ut den, det olagliga och oberättigade kriget i Irak ska avbrytas och vi slipper höra mässande om att de som inte är med USA i allt de gör är terrorister.
Samtidigt har den ekonomiska kris som för bara några månader sedan såg att kunna rasera hela världens ekonomin lindrats till den grad att den snart kan vara på väg upp igen och klimathotet tas på betydligt högre allvar än förut.
Sådana insatser går knappt att mäta, Obama har svängt värdsläget på ett sätt som sällan skådats på bara några månader.
Jag har bara en sak att säga: GRATTIS OBAMA!
Hur man bombar ett land till demokrati
Dels har Afghanistan ockuperats av både britter och ryssar, ingen har lyckats. Den här insatsen är inne på sitt åttonde år och talibanerna får mer makt varje dag.
Dels skulle USA inte lyckas med en ockupation om så det ockuperade folket älskade dem och det inte fanns någon fiende.
Dels går USA:s krigföring, för att spara pengar och skydda sina soldater, ut på att bomba allt misstänk från tusen meters höjd med resultatet att civila dör i drivor. Det är inte hur man gör om man vill bli älskad, och gör dessutom insatsen ovärd.
Dels är självklart inte USA:s och Natos mål att hjälpa det afghanska folket, hur välmenande än FN och Sverige är.
Dels skulle man typ kunna utrota aids för de pengarna som plöjts ner i detta krig.
Men framförallt, man kan inte bomba på seder och kultur på ett folk. Detta är något som måste komma av sig självt.
Det är en insats som inte går att vinna och som inte är värd sitt pris i mänskligt lidande. Det är dags att avbryta insatsen, vad än diverse högerspöken säger.
Valet som kan avgöra de kommande decenierna
Dessa folknormer har under de senaste 20 åren stadigt vridits högerut. Medan vänsterns normer förut var "de rätta" och receptet för framgång var att verka vänster, så har högern mer och mer kommit att ta över denna roll, och detta kan komma att fullbordas i nästa valrörelse. Det slog mig imorse när jag satt och zappade och fastnade vid Agenda där moderaternas sliskiga PR-geni Schlingman glatt diskuterade möjliga slagord för Moderaterna under valrörelsen.
Grunden i borgarnas valstrategier verkar vara att ta socialdemokratiska normer och förvränga dem, verka få dem att stämma in på borgerlig politik. Så vann de förra valet och nästa val ska de ta steget fullt ut, ge sig på socialdemokratins grunder och försöka erövra dessa. Där man förra valet tog sig an slagordet "Arbete åt alla" och ganska framgångsrikt lyckades få folk att tro att nyliberal politik är den bästa för att skapa jobb, ska man i det här valet ge sig på slagorden "Solidaritet" och "Rättvisa", själva fundamenten i socialdemokratisk politik. Synen av Schlingman, detta hala PR-geni, i sin vanliga backslick som på allvar stod där och sa att moderaternas slogan till nästa val skulle kunna vara "Solidaritet" och insikten att detta bedrageri, vilket han själv vet att det är men inte bryr sig om, faktiskt kan lyckas fick mig nästan att må illa.
Den egentliga striden kan alltså komma att stå om vilken solidaritet som är den rätta. Socialdemokratisk solidaritet med samma rätt att utvecklas vilken familj och samhällsskickt man än är född in i, samma rätt till sjukvård och utbildning, chans att försörja sig själv och sin familj även om man är sjuk, eller borgerlig solidaritet som lär gå ut på allas rätt att välja skola och sjukvård själv även om det betyder att de som har rika föräldrar får det bättre, skattesänkningar som sägs ge pengar till låginkomstagare även om det egentligen bara är de som tjänar 30k+ som egentligen tjänar bättre. Vinner de denna strid om vad som är rätt och fel samtidigt som de får chansen att slutföra sitt systemskifte i praktiken, så är det det kanske största bakslaget socialdemokratin har upplevt sedan allmän rösträtt infördes. Det kommer ta uppskattningsvis 15-20 är att reparera. Att politik inte längre är ideologisk är endast en myt. Nästa val är enligt mig ett av de mer ideologiska på länge och kanske det viktigaste sedan 30-talet.
Hur man skapar världens mest välmående land?
Dagens syn att ekonomin mår som bäst om man bara låter de rikaste ha sina pengar ifred måste revideras. Att pengar inte gör nån nytta om de inte används är ju självklart. Att det där företaget är någonting på spåren råder det inga tvivel om.
Hur blev samhället så här?
Idag kretsar hela samhället kring elitismen och individualismen. Detta är något jag stört mig på länge och hittar fler exempel på varje dag. Ta en sådan enkel sak som hur man tränar. För 20-30 år sedan engagerade man sig mycket högre upp åldrarna i idrottsföreningar, idag slutar så gott som alla någon gång kring 12-15 år. Istället väljer man att träna på egen hand, utan att engagera sig i en förening, man gymmar eller springer. Elitismen gör idrottsföreningarna omöjliga för alla som inte vill hårdsatsa och träna fem gånger i veckan, samtidigt är det idag mycket mer attrtaktivt att t.ex. gymma.
För 20-30 år sedan var folk i mycket större utsträckning engagerade i politiska organisationer, t.ex. ungdomsförbund och partier. SSU hade runt 50 000 medlemmar, idag har man 5 000. Istället ska några få ungdomar, en liten elit, sitta i ett ungdomsråd eller liknande och diskutera frågor politikerna, den allt mindre politikeradeln, har valt ut åt en. Detta istället för att alla engagerar sig och får till en förändring tillsammans.
Nuförtiden kan man lägga "medborgarförslag" till kommunerna, samma sak som motioner fast det är vanliga privatpersoner som skrivit dem. För en vanlig Svensson kan väl inte gå med i ett parti och lägga en motion den vanliga vägen? Nä, det är ju för den lilla politikereliten.
Politiken blir allt mer elitistisk och samhället med den. Idag ska man inte skaffa sig en ideologi, engagera sig och tillsammans få till en förändring, nä idag ska man rösta en gång var fjärde år, på det parti som kommer med smaskigast vallöften, det kan komma från höger eller vänster, och det är det. När degraderades demokrati till att endast handla om att rösta en gång en dag utav 1500? Och då inte på hur samhälelt ska se ut, utan på det parti eller det block (början på det urvattnade tvåpartisystemet) som gör bäst reklam. Jag såg en undersökning som visade att en väldigt liten del av ungdomarna är intresserade av politik, men en väldigt stor del var intresserad av "samhällsfrågor". Detta visar så tydligt den här utvecklingen så jag blir både arg och rädd. De som går på gymnasiet idag vet inte ens vad politik är, för dem är det bara några kostymklädda gubbar hööögt upp som inte pratar om något som berör just dig, som, ja, samhällsfrågor(!).
Fortsätter det här har vi snart en demokrati som endast går ut på att var fjärde år rösta på ett av två block, med snarlik politik som mest går ut på att tävla i populism, och ett samhälle där det är var man för sig. Det här är en fråga som faktiskt handlar om demokratins överlevnad.
Äntligen irländskt ja till Lissabonfördraget!
Så äntligen röstade irländarna för Lissabonfördraget. Nu är det förhoppningsvis mest en tidsfråga innan vi har ett mer demokratiskt samarbete och ett Europa som äntligen har chansen att göra sin röst hörd i konkurrensen med länder som USA, Ryssland och Kina.
Jag förstår verkligen inte varför många är så negativa till Lissabonfördraget. Det verkar ha blivit samlingspunkten för alla som är det minsta negativ till EU överhuvudtaget. De som säger att EU är odemokratiskt och ett borgerligt projekt. Sanningen är ju dock den att med Lissabonfördraget koncentreras makten ytterliggare till det helt demokratiska EU-parlamentet, något alla som påstår att EU är odemokratiskt ju borde tycka är väldigt positivt. Mer makt läggs direkt till folket vilket ju sen gör att de kan rösta fram socialdemokrater om man nu anser att EU är ett borgerligt projekt. Vad gäller EU används dock ofta någon form av logik att hela samarbetet är dåligt för att nyliberalerna och de konservativa har makten, men jag har aldrig hört någon som vill avskaffa riksdagen för att borgarna vann valet. Enligt mig kan man inte vara emot EU om man är för samarbete mellan länder. Visst mycket med EU är dåligt, men det är saker man kan ändra på demokratiskt, och med Lissabonfördraget har vi fått större möjligheter att göra detta.
Det kanske mest positiva är dock att EU får en mer gemensam utrikespolitik vilket verkligen är ett måste idag när så gott som all makt ligger hos USA, Ryssland och Kina. Visst, just nu har vi Obama i Vita huset, men om fyra år kan det vara Sarah Palin eller valfri annan hjärndöd republikan eller halvt hjärndöd demokrat som sitter i Vita Huset, då tror jag många vore rätt tacksamma om Europa också hade något att säga till om.
Nu när irländarna sagt ja kan det europeiska samarbetet äntligen utvecklas vidare.
Morgondagens kris idag?
I dagarna är det G20-möten, tillställningar där regeringscheferna för världens tjugo största ekonomier träffas för att sammarbeta om politiska och ekonomiska frågor. Många frågor finns att diskutera, främst såklart finans samt miljökriserna. Dock är det bara finanskrisen som tycks uppta dessa ledares uppmärksamhet. Miljöfrågan som var så stor för bara ett år sedan är nu mest en parantes. Detta trots att det är en kris så stor att den kan komma att förändra världen i grunden. Ta till exempel Bangladesh som exempel, ett land med 40 miljoner invånare som kommer att dränkas helt. 40 miljoner människor som kommer fly som en våg in i andra länder. Medeltemperaturen i Afrika kommer stiga till 50-60 grader, och denna redan svältande och plågade världsdel kommer att bli i princip obeboelig när det blir omöjligt att skörda. Miljarder människor kommer att behöva fly från sina hemländer. Miljarder människor kommer att fly in i andra länder och världsdelar. Sist folkvandringar av samma skala skedde ledde det till den kanske största samhällsrevolutionen sedan... första samhället. Romarriket föll och medeltiden inledes. Det mesta av alla samhällsutveckling gick tillbaka flera hundra år i tiden och det dröjde 1000 till 1500 år innan all utveckling var uppe i samma nivå som den varit igen. Det var början på en förändring som på sikt skapade världen och samhället vi ser idag.
Klimathotet är alltså i allra högsta grad ett hot även mot de mäktiga länderna i G20, ingen stat kan stå emot omvälvningar av den skala som den globala uppvärmningen kan sätta igång, men ändå är intresset svalt. Egentligen ska man inte vara förvånad, en kris som slår just nu är mycker mer tacksam att ta tag i än en kris som kommer att slå på riktigt först när dessa regeringschefer är döda, även om den är helt fruktansvärt mycket allvarligare. Löser du den nuvarande krisen blir du populär, vinner val - det mesta en regeringschef vill, men vad får den som förhindrar en kris som slår tiotals år från nu, hur allvarlig den än är? Dessutom vill ju ingen ta tag i nått före någon annan, och ställa om sina industrier till en kostnad av miljarder dollar i onödan. För länder som USA och Kina skulle något sådant betydda att man riskerade sina positioner som dominerande ekonomi respektive utmanare till denna titel. Att göra något sådant är inget man vinner val på, för miljökrisen är inte i folkmedvetandet en kris. Själva krisen ligger ju så långt bort att vi kanske inte ens lever när den realiseras på allvar. I det läget är det betydligt mer attraktivt att diskutera en i jämförelse obetydlig kris som den nuvarande finanskrisen, även fast vi alla, främst regeringscheferna, vet vad som väntar i form av miljökrisen. Ibland är människligheten fascinerande.
Så en blogg?
Jo, fick ett infall att börja blogga. Kände att jag ville skriva av mig vad gäller politik och sånt, så det är vad bloggen kommer handla om. Om ni vill läsa den vore det skitkul!
