Tankar om dagens socialdemokrati
Problemet enligt mig är att man förlorat en del av sitt självförtroende, mycket beroende på den förskjutning av folknormerna jag skrev om i "Valet som kan avgöra de kommande decenierna" som skett de senaste 20 åren sedan nyliberalismens tillkomst. Man nöjer sig med att vara ett parti som alla andra och försöker därför vinna, eller köpa om man så vill, mittenväljarna med lösryckta vallöften och sakfrågor istället för visioner (hör bara på ordet "jobbkongressen" som man kallar den, det är ju så oinspirerat att man inte vet vad man ska ta sig till). Det kanske allvarligaste i problemet är att man i för hög grad låter borgarna beskriva verkligheten och styra debatten. Sedan försöker man anpassa sig efter resultatet. När borgarna öppnar upp för privat sjukvård svarar vi med att öppna upp för privat sjukvård med "stränga krav" (som ska hindra att det går att ta ut för mycket i vinst) när man istället skulle kunna fokusera på hur man kan förbättra den allmänna sjukvården och attrahera väljarna med det istället. När borgarna öppnar upp för betyg från sjätte klass gör vi det samma istället för att skapa ett trovärdigt vänsteralternativ. När borgarna lyckas få störst trovärdighet i arbetsfrågor tror vi att vi ska vinna tillbaka väljarna genom att trycka in ordet "jobb" i varje mening istället för att försöka återta initiativet i debatten. Detta för att ta några exempel. Istället för att helhjärtat försöka återta initiativet anpassar man sig allt för mycket till den nya verkligheten.
Detta är det största problemet med dagens Socialdemokrati, och det gör ont att se att man bara fortsätter på den inslagna vägen under kongressen. Det kan låta som om jag kritiserar partiet för mycket, men jag står fortfarande bakom dem till 100% och tycker att dess politik och visioner konkurrenslöst är de bästa för Sverige. En rörelse där ingen kritiserar är dock en död rörelse.
Vågar vi inte ta initiativet på allvar igen och prata mer visioner tror jag inte att vi åter kan bli den stora rörelse vi en gång var, utan får nöja oss med att vara ett parti i mängden - en verklighet allt för många redan verkat köpa.
Allt i hela världen, globaliseras dagligen, i en allt snabbare takt. Detta färgar självklart även av sig på politiken: För 50 år sen var Sverige landet med arbetare överallt, och alla röstade på "Partiet". Det var "arbetarsverige" och "kapitalist-USA". Detta stämmer fortfarande till viss grad, men med högerregering i Sverige och Obama i USA ser man tydligt att gränserna har suddats ut, så några drömmar om ett arbetarsverige med Socialdemokraterna på 45% kommer vi nog aldrig se igen, även om vi skulle vilja. Att detta har påverkat Socialdemokraternas självförtroende stämmer självklart, och vi måste försöka rycka upp oss. Vi kanske inte kan bli lika stora, men vi kan fortfarande stå för vad vi tror på!
Du tycker att man istället för att kompromissa med högern gå in med riktiga vänsterideal istället?
Ja, partiledningen kanske inte vågar sig på det, utan tror att detta är den rätta linjen; att ge efter till högersympatier. Men det är väl det som är att "acceptera den nya verkligheten"; att Sverige idag har en högervåg? Och sossarna kanske måste kompromissa för att lansera sig, eller?
Fredrik - Det stämmer att samhället inte ser ut som det gjorde förut, att alternativen blivit fler osv., men jag tror inte att grunden för socialdemokratin slagits undan. Trots allt var det bara 15 år sedan vi sist fick 45%, och det samhället är inte långt från det vi har idag. Jag tror att den sviktande tilltron till sossarna beror mycket på att vi idag inte har samma tydliga visioner och inte utstrålar samma självförtroende idag. Och undersökningar visar att runt 90% av folket är bered att betala mer i skatt för bättre välfärd, så någon brist på tilltro för vänsterpolitik finns inte.
Idag pratas ju t.ex. mycket om valfrihet inom allt, inom sjukvården, skolan, äldreomsorgen osv., och denna valfrihet får privatiseringar ensamt stå för, men vad är det som säger att man inte kan erbjuda valfrihet inom offentlig sektor? Synen på högerlösningar som de bästa i allt måste bort.
Görda - Men det är ju på sätt och vis att erkänna sig besegrad. Man måste tro att man kan återta initiativet och inte bara sakta ned högervågen. Jag tror t.ex. att den främsta anledningen till borgarnas framgångar och deras möjlighet att styra debatten beror på sviktande förtroende för sossarna bland folket. Sviktande förtroende just för att vi idag inte har samma ideologiska drivkraft som förut.Som jag sade till Fjun, undersökningar visar dessutom att runt 90% av folket är beredda att betala mer skatt om det betyder bättre välfärd, så någon brist på vänstersympatier bland folket finns inte, det är nog mest något vissa ledande sossar fått för sig.
