Viktigt beslut efter rödgrön seger
Mellan 1915 och 1923 mördades 1,5 miljoner armenier i Turkiet i ett försök att göra landet mer enat. Den armenska befolkningen i landet raderades nästan ut och dess kultur försvann till stor del från landet. I Turkiet tystar man än idag ner den här händelsen och det är straffbart att kalla det för folkmord. Att man i Turkiet har den hållningen är förstås tragiskt och lite patetiskt men det som är riktigt illa är att många länder i världen fortfarande vägrar att kalla händelsen, där 1,5 miljoner människor mördades och en kultur så gott som försvann från ett land, ett folkmord. Mest för att man inte orkar med strulet en tillfälligt försämrad relation till Turkiet skulle föra med sig.
Inte heller den borgerliga regeringen vill erkänna folkmordet men blir sedan igår så illa tvugna. Då lyckades nämligen oppositionen med hjälp av fyra borgerliga riksdagsmän rösta fram ett erkännande av folkmordet med en enda rösts marginal. Någonting som såklart borde ha skett för länge sen.
Regeringen med Carl Bildt i spetsen "beklagar starkt beslutet". Turkiet har svarat med att skicka hem sin ambassadör och ställa in ett statsbesök. En missnöjd Bildt och en sur turkisk regering känns dock som ett okej pris.
Att regeringen och många andra länder vägrar erkänna folkmordet för att slippa krånglet med relationen till Turkiet är både otäckt och lätt patetiskt. Det väcker en del tankar om historieskrivning i allmänhet. Att historieskrivning fortfarande i så stor utstreckning påverkas av vad som för tillfället är politiskt gångbart visar hur sårbart historia är.
Inte heller den borgerliga regeringen vill erkänna folkmordet men blir sedan igår så illa tvugna. Då lyckades nämligen oppositionen med hjälp av fyra borgerliga riksdagsmän rösta fram ett erkännande av folkmordet med en enda rösts marginal. Någonting som såklart borde ha skett för länge sen.
Regeringen med Carl Bildt i spetsen "beklagar starkt beslutet". Turkiet har svarat med att skicka hem sin ambassadör och ställa in ett statsbesök. En missnöjd Bildt och en sur turkisk regering känns dock som ett okej pris.
Att regeringen och många andra länder vägrar erkänna folkmordet för att slippa krånglet med relationen till Turkiet är både otäckt och lätt patetiskt. Det väcker en del tankar om historieskrivning i allmänhet. Att historieskrivning fortfarande i så stor utstreckning påverkas av vad som för tillfället är politiskt gångbart visar hur sårbart historia är.
Kommentarer
Postat av: Emma
Håller helt med. Finns många intressanta trådar att dra i här.
Dels kul att konstatera att fyra borgerliga riksdagsmän röstade mot sina partier, starkt!
Dels som du säger så tragiskt och fegt att prioritera relationen med dagens Turkiet först. Om det är något land man måste vara tuff gentemot är det väl Turkiet. De har ju inte direkt slutat förtrycka minoriteter, tänker främst på kurderna.
Dels ännu intressantare att analysera historieskrivning. Vinnaren skriver historien som bekant, något detta är ett extremt exempel på. Otroligt roligt och intressant att detta genom demokratiska beslut går att ändra på. Tycker att vi vunnit enormt mycket bara på att denna diskussion kommit upp till ytan i och med riksdagsbeslutet.
Trackback
