antonavall

Efter utgång igår och arbete idag bestämde jag mig för att ta en lugn kväll. Jag hyrde en film, köpte 6 flaskor glögg och begav mig hemåt. Valet föll på "Che- argentinaren". Man får här följa Che från förberedelserna inför revolutionen till den slutgiltiga segern. Att följa berättelsen om revolutionen efter att nyss ha rest runt på ön i flera veckor var oerhört intressant. Återigen slås jag av sorgen över hur allt gick så fel, även om jag vet att allt ändå redan från början var dömt att misslyckas.

Trots detta finns ingen tvekan om att revolutionen fullt ut baserades på idealism och välvilja. Målet var verkligen rättvisa och frihet för alla.  Efter att ha sett med egna ögon hur denna vision har förvridits och förgiftats förbluffas jag över att mannen som startade allt, som är hela revolutionens hjärna och har varit med hela vägen, fortfarande lever och har kontroll. Jag ser Castro på filmen, ser sedan framför mig Kuba idag och frågar mig sedan vad som rör sig i denna mans skalle idag.

Detta är ingen fördundran över varför kommunism misslyckas, det gör den alltid och kommer alltid att göra. Det är och kommer att förbli en avart av socialismen. Det jag förundrar mig över är hur människor och ideal kan förvridas på detta sätt. Hur en gång klarsynta människor blir blinda. Hur en människas idealism kan förvridas till sådan oigenkännelighet. Egentligen är jag inte förvånad, men ändå får man sig en tankeställare.

Idealismen var inte dömd att dö på det här sättet, även om systemet var det.