Reflektioner över valet
Jag har alltid varit otroligt stolt över att bo i Sverige. Dels för att vi här har byggt det kanske mest jämnlika, frihetliga och öppna samhälle som någonsin funnits på vår jord. Sverige har länge haft ett rykte om sig som ett jämnlikt paradis där alla har det bra och får chansen till ett bra liv. Detta tack vare den välfärdsstat socialdemokratin byggt upp sedan 50-talet som byggt på principen "Av var och en efter förmåga, till var och en efter behov" och garanterat alla utbildning i världsklass, sjukvård i världsklass, som gett människor bra boende, bra pensioner, som byggt ett samhälle med låg kriminalitet och en högutbildad befolkning. Som gett alla människor chansen till ett bra liv utan tanke på plånbokens tjockhet.
Dels för att Sverige alltid framstått som ett toleransens fäste, där vi håller rasister och populister på behörigt avstånds från makten. Resultatet från det här valet sätter allt det på spel. Den världsunika välfärdsstaten som gjort Sverige framgångsrikt i många år vecklas nu ned av högern i en otäck takt och då det tar betydligt längre tid att bygga upp ett samhälle än att rasera det kommer det ta lång tid att åtgärda det högern nu ställer till med. Samtidigt har vi nu för första gången ett fullskaligt rasistparti i parlamentet. Det Sverige jag alltid varit så stolt över riskerar nu att försvinna.
Men nu gäller det att se framåt. Efter det här valet lär arbetarrörelsen vakna upp på riktigt. Medan vi efter förra valförlusten nog hade lite av mentaliteten att "tja, vi låter väl högern styra en stund då, vi tar ändå tillbaka makten i nästa val" så inser vi nu att det här är allvar. Som en polare sa, de kommer inte få genomföra en enda attack på facket eller välfärdssystemet vi byggt upp utan en fight.
Samtidigt får arbetarrörelsen inte drabbas av radikaliseringsvindar. Sånna kommer alltid som ett brev på posten efter stora motgångar. När man börjar gripas av panik och radikaliseras har man dock förlorat. Vi har redan den bästa politiken, så där behöver inget ändras. Vad som dock måste ändras är retoriken och sättet vi för fram den på. De senaste två mandatperioderna har högern i alldeles för hög utsträckning fått styra debatten och formulera problemen medan vi mest dansat efter. Nu måste vi våga börja säga vad vi verkligen tänker och försöka styra debatten. Vi ska inte vara rädda för det eftersom vi av erfarenhet vet att svenskarna stöder socialdemokratins mål och principer (det faktum att högerns framgångsrecept varit att klä ut sig till sossar bevisar väl detta). Vi måste bli tydligare med de ideologiska skillnaderna mellan oss och högern, och inte likt jag tycker vi gjort för mycket i denna valrörelse, fokusera för mycket på sakfrågor, för det är när vi pratar ideologi som vi vinner över högern.
Nu behövs i vilket fall SSU och arbetarrörelsen mer än någonsin, så nu laddar vi om!
Dels för att Sverige alltid framstått som ett toleransens fäste, där vi håller rasister och populister på behörigt avstånds från makten. Resultatet från det här valet sätter allt det på spel. Den världsunika välfärdsstaten som gjort Sverige framgångsrikt i många år vecklas nu ned av högern i en otäck takt och då det tar betydligt längre tid att bygga upp ett samhälle än att rasera det kommer det ta lång tid att åtgärda det högern nu ställer till med. Samtidigt har vi nu för första gången ett fullskaligt rasistparti i parlamentet. Det Sverige jag alltid varit så stolt över riskerar nu att försvinna.
Men nu gäller det att se framåt. Efter det här valet lär arbetarrörelsen vakna upp på riktigt. Medan vi efter förra valförlusten nog hade lite av mentaliteten att "tja, vi låter väl högern styra en stund då, vi tar ändå tillbaka makten i nästa val" så inser vi nu att det här är allvar. Som en polare sa, de kommer inte få genomföra en enda attack på facket eller välfärdssystemet vi byggt upp utan en fight.
Samtidigt får arbetarrörelsen inte drabbas av radikaliseringsvindar. Sånna kommer alltid som ett brev på posten efter stora motgångar. När man börjar gripas av panik och radikaliseras har man dock förlorat. Vi har redan den bästa politiken, så där behöver inget ändras. Vad som dock måste ändras är retoriken och sättet vi för fram den på. De senaste två mandatperioderna har högern i alldeles för hög utsträckning fått styra debatten och formulera problemen medan vi mest dansat efter. Nu måste vi våga börja säga vad vi verkligen tänker och försöka styra debatten. Vi ska inte vara rädda för det eftersom vi av erfarenhet vet att svenskarna stöder socialdemokratins mål och principer (det faktum att högerns framgångsrecept varit att klä ut sig till sossar bevisar väl detta). Vi måste bli tydligare med de ideologiska skillnaderna mellan oss och högern, och inte likt jag tycker vi gjort för mycket i denna valrörelse, fokusera för mycket på sakfrågor, för det är när vi pratar ideologi som vi vinner över högern.
Nu behövs i vilket fall SSU och arbetarrörelsen mer än någonsin, så nu laddar vi om!
Partiet som vet vad de vill!
Jag skriver mycket om Centerpartiet på den här bloggen, men det är för att deras oerhörda vilsenhet är bland det mest intressanta (och underhållande) i dagens politik. Har ni sett deras nya valreklam? "Catarina vill ha en god mat-politik", "Thomas tycker att det man ska sikta på tillväxt". Men grattis! Vi ska ha tillväxt alltså? Här är ett parti som vet vad de vill! Valreklam är ofta floskel-VM men det här är ju på en helt ny nivå. Kan de inte trycka upp en affisch med t.ex. "Catarina gillar sånt som är bra" också?
Men på något vis säger det här allt om Centern. Det är ett parti som förlorat sitt existensberättigande och håller på att förlora sin väljarbas men samtidigt råkar sitta på världens största partikassa (true story). Resultatet blir ett parti som blir mer och mer utflippat i sökandet efter sin nya identitet och samtidigt satsar enorma summor på reklam som inte säger nånting alls bara för att lyckas hänga sig kvar i riksdagen en mandatperiod till för att få mer tid att fortsätta sitt identitetsökande.
Och just det, jag tänkte försöka ta hand om bloggen igen.
Men på något vis säger det här allt om Centern. Det är ett parti som förlorat sitt existensberättigande och håller på att förlora sin väljarbas men samtidigt råkar sitta på världens största partikassa (true story). Resultatet blir ett parti som blir mer och mer utflippat i sökandet efter sin nya identitet och samtidigt satsar enorma summor på reklam som inte säger nånting alls bara för att lyckas hänga sig kvar i riksdagen en mandatperiod till för att få mer tid att fortsätta sitt identitetsökande.
Och just det, jag tänkte försöka ta hand om bloggen igen.
