Sahlin, socialdemokratin och framtiden
Så är vi alltså än en gång på jakt efter en ny partiledare. Sahlins avgång kom lite som en chock även om den var ganska väntad. Vissa tycker att det är en skam att "partiledaren ska behöva avgå", andra anser att det var ett måste. Jag ligger nog någonstans mitt emellan.
Aldrig tidigare har en partiledare behövt avgå under sådana omständigheter. Mitt under kris och utan självklara ersättare. Många tycker därför att det är förhastat och en kapitualtion för media. Personligen anser jag dock att det var nödvändigt. Sahlin har inte lett partiet som önskat. Det är lätt att vara efterklok, men såhär i efterhand så kan man se att vissa beslut varit avgörande för misslyckandet i valet.
1. Rådslagen.
Även efter förra valet ansåg man att en förnyelse var nödvändig. Lösningen blev rådslag. Diskussionsgrupper runt om i landet som skulle ligga till grund för en ny politik. Låter ju bra, men resultatet blev att vi under drygt tre år inte hade en riktig oppositionspolitik, den var ju under utveckling. Lösningen blev att istället hejvilt påpeka allt som borgarna gör fel. Detta är ju en hel del, men i slutändan blev vi bestraffade för bristen på ett eget alternativ. Vi framstod bara som gnälliga medan regeringen prisades för sin hantering av finanskrisen.
2. Det rödgröna samarbetet.
Ja, detta ämne berörde jag ju i förra inlägget så här kanske jag inte behöver skriva något mer. Kort och gott hämmade det än mer vår förmåga att föra en effektiv oppositionspolitik. Dessutom skötes skapandet av samarbetet, med all kalabalik kring vänstern, klantigt.
3. Bristen på alternativ krispolitik.
Om det var något som mer än något annat låg till grund för högerns "valseger" så var det finanskrisen. Detta är dock helt otroligt paradoxalt. För det första var det nyliberal finanspolitik av den typen som borgarna förespråkar som låg till grund för krisen. För det andra hade ju faktiskt inte borgarna någon egentlig krispolitik alls. Det enda de gjorde var att se till att vi inte fick underskott, man har inte aktivt satsat för att få landet ur krisen och bekämpa arbetslösheten (faktum är att man innan krisen slösade bort de 80 miljarder kr vi socialdemokrater sparat ihop för att använda i händelse av en kris på skattesänkningar, thats some ansvarsfull ekonomisk politik people!). Självklart skulle vi ha presenterat en alternativ krisplan. En pedagogisk mediavänlig presentation över hur vi vill bekämpa krisen. Istället fick Reinfeldt och Borg mer eller mindre oemotsagda leverera sitt recept.
4. Bristen på en sammanhängande berättelse.
Det var nog många som ansåg vårt budskap i valrörelsen för spretigt. För de som inte är sosse-nördar kan framtidsvisionen ha verkat oklar. I kontrast mot moderaternas förtroende i ekonomifrågor framstod vi med våra vackra vallöften lite som slösare. Vi lyckades inte förmedla helhetsbilden. Samtidigt framstod vi till stor del som en sämre version av alliansen. De skapar en koalition, vi skapar en koalition. De lägger fokus på arbete, vi börjar säga arbete i varje mening. Istället anser jag att vi borde lagt fokus på de mer ideologiska frågorna. Den ökande barnfattigdomen, behovet av en rättvis välfärd osv. Vi märkte hur opinionen gick upp när vi i slutet började prata mer ideologi.
Jag har stort förtroende för Sahlin som person och politiker, men tycker inte att hon skött allt speciellt klockrent. Jag tror att det behövs ett skifte i hela ledningen för att få den nystart vi behöver. Nya perspektiv och tankar, nya ansikten utåt osv.
Sahlin hade blivit en bra statsminister, när inte det nu gick behövs ett skifte. Få gånger tidigare har framtiden varit så spännande. Vad kommer ut ur förnyelsen? Det är nu vi ska skapa en socialdemokrati för 2000-talet.
Aldrig tidigare har en partiledare behövt avgå under sådana omständigheter. Mitt under kris och utan självklara ersättare. Många tycker därför att det är förhastat och en kapitualtion för media. Personligen anser jag dock att det var nödvändigt. Sahlin har inte lett partiet som önskat. Det är lätt att vara efterklok, men såhär i efterhand så kan man se att vissa beslut varit avgörande för misslyckandet i valet.
1. Rådslagen.
Även efter förra valet ansåg man att en förnyelse var nödvändig. Lösningen blev rådslag. Diskussionsgrupper runt om i landet som skulle ligga till grund för en ny politik. Låter ju bra, men resultatet blev att vi under drygt tre år inte hade en riktig oppositionspolitik, den var ju under utveckling. Lösningen blev att istället hejvilt påpeka allt som borgarna gör fel. Detta är ju en hel del, men i slutändan blev vi bestraffade för bristen på ett eget alternativ. Vi framstod bara som gnälliga medan regeringen prisades för sin hantering av finanskrisen.
2. Det rödgröna samarbetet.
Ja, detta ämne berörde jag ju i förra inlägget så här kanske jag inte behöver skriva något mer. Kort och gott hämmade det än mer vår förmåga att föra en effektiv oppositionspolitik. Dessutom skötes skapandet av samarbetet, med all kalabalik kring vänstern, klantigt.
3. Bristen på alternativ krispolitik.
Om det var något som mer än något annat låg till grund för högerns "valseger" så var det finanskrisen. Detta är dock helt otroligt paradoxalt. För det första var det nyliberal finanspolitik av den typen som borgarna förespråkar som låg till grund för krisen. För det andra hade ju faktiskt inte borgarna någon egentlig krispolitik alls. Det enda de gjorde var att se till att vi inte fick underskott, man har inte aktivt satsat för att få landet ur krisen och bekämpa arbetslösheten (faktum är att man innan krisen slösade bort de 80 miljarder kr vi socialdemokrater sparat ihop för att använda i händelse av en kris på skattesänkningar, thats some ansvarsfull ekonomisk politik people!). Självklart skulle vi ha presenterat en alternativ krisplan. En pedagogisk mediavänlig presentation över hur vi vill bekämpa krisen. Istället fick Reinfeldt och Borg mer eller mindre oemotsagda leverera sitt recept.
4. Bristen på en sammanhängande berättelse.
Det var nog många som ansåg vårt budskap i valrörelsen för spretigt. För de som inte är sosse-nördar kan framtidsvisionen ha verkat oklar. I kontrast mot moderaternas förtroende i ekonomifrågor framstod vi med våra vackra vallöften lite som slösare. Vi lyckades inte förmedla helhetsbilden. Samtidigt framstod vi till stor del som en sämre version av alliansen. De skapar en koalition, vi skapar en koalition. De lägger fokus på arbete, vi börjar säga arbete i varje mening. Istället anser jag att vi borde lagt fokus på de mer ideologiska frågorna. Den ökande barnfattigdomen, behovet av en rättvis välfärd osv. Vi märkte hur opinionen gick upp när vi i slutet började prata mer ideologi.
Jag har stort förtroende för Sahlin som person och politiker, men tycker inte att hon skött allt speciellt klockrent. Jag tror att det behövs ett skifte i hela ledningen för att få den nystart vi behöver. Nya perspektiv och tankar, nya ansikten utåt osv.
Sahlin hade blivit en bra statsminister, när inte det nu gick behövs ett skifte. Få gånger tidigare har framtiden varit så spännande. Vad kommer ut ur förnyelsen? Det är nu vi ska skapa en socialdemokrati för 2000-talet.
