Obamas första år som president
Diplomatin - Under Bush styre gick USA:s utrikespolitik ut på att köra sitt eget race. USA är världens ljus och ingen ska därför stå i vägen, Amerika gör som de vill. FN sinkar bara processen. Detta skapade stora motsättningar i världen då respekten för FN urholkades samtidigt som USA delade upp världen i onda eller goda. Obama har här gjort en tvärvändning. USA sköter idag allt genom FN och i diskussion med andra länder. Framförallt samarbetar man idag med muslimska länder i kampen mot terrorismen istället för att hota och frysa ut dem. Ett helt nytt diplomatiskt klimat har skapats.
Israel/Palestina - Medan andra presidenter väntat till sitt åttonde och sista år på presidentposten innan man försöker lösa den här konflikten eftersom den är så känslig (år 8 har de inget att förlora längre, de kan inte bli omvalda och är dessutom oftast redan väldigt impopulära) så har Obama satt igång direkt. Redan ett par veckor in i mandatperioden sände han en av USA:s skickligaste och minst proisraeliska förhandlare till området för att ta tag i frågan. Tyvärr hade Israelerna precis då röstat fram sin kanske mest högerextrema regering någonsin, så någon lösning finns ändå inte i sikte. Obama får dock mycket väl godkänt. Personligen har han överträffat mina förväntingar stort, jag trodde han skulle ha en betydligt mer proisraelisk hållning.
"Terrorkriget" - Framförallt slipper vi höra detta uttryck nu när Bush är borta. Här har otroligt mycket hänt. Det olagliga kriget i Irak ska avslutas. De sista amerikanska trupperna lämnar landet till sommaren. USA:s alldeles egna koncentrationsläger Guantanamo ska stängas och fångarna ska få slippa sina burar och förflyttas till vanliga fängelser där de också får rätt till en rättegång så att man faktiskt kan kolla upp om de är skyldiga till något. Mycket praktiskt. Tortyr, vilket användes flitigt under Bush, framförallt som ett subsistut till rättegångar som annars är vanligare i en demokrati, har förbjudits. Och inte minst har man ändrat hållning till den muslimska världen vilken man nu samarbetar med i stället för att frysa ut.
Afghanistanfrågan såg länge ut att bli ett misslyckande då han under sin valrörelse lovade att utöka insatsen där, något som enligt mig är helt fel (läs inlägget "Hur man bombar ett land till demokrati". Även detta sköttes dock snyggt; USA ska under ett år utöka insatsen för att kväsa Talibanrörelsen som är påväg tillbaka, vilket jag tror inte tjänar något till, men samtidigt sattes ett datum för tillbakadragande. På så vis avslutar han detta krig på ett snyggt sätt utan att bryta något löfte.
Behandlingen av denna fråga är vid sidan om sjukvårdsreformen Obamas största bedrift.
Sjukvårdsfrågan - Den som sett Michael Moores Sicko vet att USA har stora problem med sitt sjukvårdssystem. Trots att 16 miljoner människor står utan försäkring och även många som har försäkring nekas vård är sjukvårdkostnaden mer än dubbelt så hög per person i USA än i något annat land. En förändring av detta system har varit Obamas stora fråga under året. Han stötte på mycket motstånd från republikanerna med den kristna högern i spetsen och även från många demokrater som är rädd att missta stödet från konservativa väljare. På julafton röstades den dock igenom. En statlig sjukvårdsföräkring skapas vid sidan av de privata försäkringar som finns idag och ingen medborgare ska längre sakna rätten till sjukvård, samtidigt införs nya regler som gör vården betydligt billigare. Obama har dock kompromissat mycket med liberala republikaner och konservativa demokrater för att få tillräckligt med stöd och förslaget är betydligt tunnare än ursprungsförlsaget. Dock har han nu slutligen lyckats med det som president Clinton misslyckades med; att skapa ett sjukvårdssystem som ser till alla medborgare.
Klimatet - Här är den stora svagheten i Obamas facit. Då allt för mycket kraft varit tvungen att läggas på att få igenom sjukvårdsreformen, avsluta Irakkriget och stänga Guantanamo har klimatfrågan hamnat i skymundan. USA hade näst intill inget att komma med under klimatmötet i Köpenhamn. Även fast jag förstår orsakerna till att denna fråga bortprioriterats, all kraft har behövts för att få igenom framförallt sjukvårdsfrågan i kongressen, så är det ett misslyckande. Kanske kan han fokusera mer på denna fråga under det kommande året, nu när sjukvårdsreformen i princip är i hamn?
Ekonomin och finanskrisen - Då Obama tillträdde stod både USA:s bilindustri och många banker på ruinens brant. Hade dessa rasat hade världsekonomin följt med i fallet. Genom att totalt bryta med Bush och högerns "lämna ekonomin åt sitt eget öde - politik" som till stora delar ledde fram till finanskrisen och ge industrin och bankerna det stöd de behövde förhindrades katastrofen. Att detta betydde att skattepengar gick direkt till de största företagen är såklart väldigt tråkigt, men ett nödvändigt ont, samtidigt ställdes hårda krav på hur pengarna skulle användas. Katastrofen avvärjdes och man kan nu skönja ett slut på lågkonjukturen, Obamas politik måste därför ses som lyckad.
Vad gäller ekonomin i stort har Obama brutit hårt mot Bush politik som gick ut på skattesänkningar för de rikaste som skulle trigga igång ekonomin (men istället bara leder till större klyftor i samhället och på sikt finanskriser som denna) och istället höjt skatten för de rikaste samtidigt som han sänkt den för låg och medelinkomsttagare, på så vis har han ökat skatteintäkterna utan att någon egentligen drabbats.
Slutsats - Totalt sett har Obamas första år vid makten varit otroligt lyckat. Med största säkerhet har ingen annan president någonsin fått så mycket gjort och brutit så hårt med sin föregångares politik som Obama gjort. Trots detta försöker vissa påstå att hans tal om Change var missvisande, men vad de människorna egentligen föräväntar sig vore intressant att veta. Självklart är han ingen messias, men det har han heller aldrig påstått. Tittar man på facit har han hållit så gott som allt han lovat och att göra mer hade nästan varit omöjligt.
Jag ser fram emot många år till med dig Obama!
Sunt resonerande kring klimatet; fullt upp 2009 med sjukvårdsreformen & omstrukturering av "terrorkrigen" och det kanske finns tid för det under 2010.
Ändå är det så svårt att se bort från det misslyckade Köpenhamnmötet. Svårt att sluta stirra sig blind på det ingenting som hände.
Hur ser du på Israel/Palestina-konflikten, ur Obamas synvinkel? Det känns ju som att den konflikten aldrig kan lösas - tror du Obama har en reell chans att lösa den?
Inte definitivt lösa den såklart, men ta några första stapplande steg?
Detta är ett område han gärna får fokusera på under 2010, när sjukvårdsreformen gått igenom, klimatet har tagits hand om o.s.v
Ja, det är ju ett misslyckande av Obama att låta en möjlighet som Köpenhamnmötet gå förlorad. Men det finns ju anledningar till att frågan blev bortprioriterad.
Personligen ser jag mig som neutral i Israel-Palestina-frågan, och som neutral är man självklart mest kritisk mot Israel i nuläget. De ockuperar hela området och förtrycker palestinerna på ett fruktansvärt sätt som inte går att försvara, även om högern på de mest patetiska sätt brukar försöka.
Traditionellt sätt har amerikanska presidenter en väldigt proisraelisk hållning som går ut på att å ena sidan erkänna båda ländernas rätt till självständighet, men å andra sidan stöda israel enormt pengar och militär och blockera alla FN:s försök att ingripa i frågan. Under valkampanjen hade Obama en proisraelisk attityd (det var i princip det enda jag inte gillade med honom, men tänkte att man kan ju inte få allt, vilket man tydligen kunde haha). När han uttalade sig i frågan var det oftast för att säga saker som "jag stödjer Israels rätt att försvara sig". Detta verkar tydligen bara ha varit för att flörta med amerikanerna.
Sedan han tillträdde har han som sagt skickat ett jäkligt bra ombud till området och han kritiserar ofta Israel.
Att lösa konflikten tror jag inte alls är lika omöjligt som folk tror. Kort sagt är det som behövs att Palestina, Israel och USA har vettiga och kompromissvilliga ledare på samma gång, vilket alla haft men tyvärr aldrig samtidigt. Strax efter Obamas tillträde röstade israelerna fram den kanske galnaste och mest högerextrema regering de haft någon gång (vilket inte säger lite) så just nu är det totalt låst trots Obama. Samtidigt är Palestinerna splittrade, Fatah som styr västbanken erkänner Israels rätt att existera och är kompromiss och förhandlingsvilliga medan Hamas soms tyr Gaza har som högsta mål att förinta staten Israel.
Om israelerna röstar fram en vettig regering nästa val, Fatah återfår styret över Gaza och Obama blir omvald så finns dock stora möjligheter att göra framsteg.
